I musiktidningen Uncut finns en 12-sidig lång artikel om Creedence Clearwater Revival. Fantastiskt bra. Sångaren och låtskrivaren John Fogerty har skrivit sådana otroliga hitlåtar. Den som inte har hört låten Proud Mary, lämna en kommentar! Visste ni förresten att ordet Clearwater i bandnamnet är hämtat från en ölreklam?

 

CCR's allra bästa låtar kan vara:

• Travelin' Band
• Long As You Can See The Light
• Proud Mary
• Bad Moon Rising

 

Vad som kanske inte är helt känt är att CCR vid en tidpunkt var större än The Beatles. Hur många av dagens svenska ungdomar lyssnar på Creedence? Jag tror inte att det är många. Det var bättre förr. Man skulle ha levt på 60- och 70-talen. Fantastisk tid. Inlägget börjar närma sig sitt slut och vi alla vet att man sparar det bästa till sist. Jag ger er Creedence Clearwater Revivals no 1-låt, som fortfarande ger mig gåshud.

 

Jätteirriterande att jag inte kunde centrera det här youtubeklippet men wtf.

Jag har sett en hel del bra filmer på sistone som jag tänkte tipsa om, en i taget. Här kommer en bunt helt klart sevärda filmer.

 

Kladdigt är gott. Fullkornsspagetti med pesto rosso och hackade cashewnötter blev det till middag efter en timme på gymmet. Idag har varit en fantastisk dag. En mamma-dag. Vi handlade skor, varpå vi gick till gymmet. Sedan åkte vi hem och satte på pastavatten. Tjugo minuter senare tittade vi på Rise of the Planet of the Apes med varsin tallrik framför oss.

 

Drar till gymmet.

För ett tag sedan var jag helt insnöad på serien King of Queens. För ett tag sedan såg jag det allra sista avsnittet. Efteråt stängde jag av datorn och kände mig alldeles tom. Som när man har sett Gladiator eller läst en otroligt bra bok. Nu har jag börjat se på en ny serie som heter Just Shoot Me - världens fulaste namn. (Jag har i efterhand kommit på att titeln inte nödvändigtvis betyder "skjut mig bara" som med en pistol, utan kan mena "fotografera bara mig".) Serien handlar om fem personer på modemagasinet Blush. En härlig serie på 7 säsonger.

Ni vet ju att jag tycker om att planera. Framförhållning.

Bland det bästa jag vet är att bläddra i min kalender och se vad jag har inplanerat för månaden; vilka arbetstider jag har, dagen jag ska träffa Linn vid Kryddan, vilken helg jag ska åka till pappa... Nu har det kommit en ny kategori till samlingen. Träning!

Jag har ju, som ni så väl vet, köpt årskort på Friskis & Svettis och jag bara älskar att sitta och planera in vilka pass jag kan gå på. Ikväll ska jag gå på mitt allra första, Intervall Flex. Som tur är ska jag gå med min kollega Linda, så slipper jag hamna i fel sal - ups, här strippar ni... (Inte för att det finns några strippingpass på Friskis men ändå.) Idag har jag bokat in ett till pass. Spinning halv elva på måndag. Fantastiskt vad roligt. Det bästa är att jag troligtvis kommer att gå själv. Egoboost för hela slanten!

Idag har jag priviligiet att få vara ledig. Solen lyser på tegelstenarna och härinne spelas 60-talsmusik. Fantastisk förmiddag. Strax tänkte jag bege mig ut på bussremsa-jakt. Sen ska jag åka till pappa över dagen och kvällen.

Ångrar bittert att jag inte tog några kort igår.

Igår efter jobbet skyndade jag mig upp till busstationen och satte mig på en blå buss med slutstation Stockholm. I Danderyd hoppade jag av och åkte vidare med tunnelbanan. Timbalands Bombay skrålade i öronen när jag klev av vid Slussen. Linn kom och mötte mig på perrongen i sin fina, mysiga, röda vinterjacka och bruna lockar. På väg till nästa buss träffade jag Gabriell och hälsade på några av hans dansvänner, bland annat Olle - som jag tyckte presenterade sig som Polle.

Klockan blev fem och jackor lades på hög intill elementet i danssalen.

Med alldeles för långa ben satte vi oss på nostalgiska träbänkar och åtminstone jag kunde inte låta bli att fascineras av vad som pågick framför mina ögon. Jag tänker inte ens försöka beskriva vad jag såg utan ge er ett nyckelord: breakdance. Så otroligt ballt.

Gabriell var jätteduktig i sin lila t-shirt. Även om jag inte bokstavligen satt och gapade i tre timmar var det så jag kände inombords.

W

O

W

Jag har aldrig direkt studerat breakdance men jag kunde se att Olle hade en helt annan stil än de andra. Jag tyckte att han var så jävla bra. Hans dansstil kombinerat med flanellskjorta och en röd dunväst gjorde det hela så himla fantastiskt. Skulle kunna sitta kvar hela kvällen, natten, morgonen och titta på breakdance.

Linn? Gabriell? Take me back?

Nu har jag köpt en årskort på Friskis & Svettis. En helt fantastisk investering. Det finns massvis av roliga pass som jag är sugen på att prova. Box, dans fuega, cirkelfys, spinning, jympa, step och så gymmet förstås. Den 12 februari börjar dessutom min street dance igen! Det här får bli ett träning-hälso-må-bra-2012.

 

 

 

Hörni vänner! Visst är det här bra? Om ni klickar på den här länken så kan ni rösta fram bandet Åskfödd till Årets Nykomling. Det tar inte lång tid och man behöver inte lämna adress och sådant där tjafs. Be alla ni känner att rösta! TACK!

 

 

 

Jag tänkte visa några fantastiskt bilder som har tilltalat mig. Vare sig de har gett mig fjärilar i magen, ett leende på läpparna eller bara en positiv känsla så tycker jag att de är värda att visas igen.