The sea is still the sea
2012-05-21 @ 16:00:50
Det finns ingen annan människa som får mig att sjunga, vissla och dansa av glädje - på samma sätt som han. Det finns ingen som kan fylla mig med värme så snabbt som han. Men, det finns heller inte någon annan som kan få mig så arg och förbannad - som han kan. Jag antar att det var det sistnämnda som tog över, i takt med att de röda känslorna tog slut.
Jag såg honom idag. På busstationen i Sundsvall. Först trodde jag att jag såg fel. Men han stod verkligen där. I en stad i mitten av Sverige - som ingen av oss har någon anknytning till - träffades vi.
Det fanns inte en enda atom i mig som tvekade när jag gick fram till honom och uttalade den där bokstavskombinationen som dels skrämmer mig, dels ger mig bubblor i magen. Jag sade hans namn och han vände sig om.
Till min lättnad hade han på sig sina svarta Ray Bans hela samtalet. Jag kunde inte se hans blåa ögon som jag kallade "havet". Vid ett tillfälle höll jag på att be honom ta dem av sig. När förnuftet kom tillbaka hejdade jag mig.
Vi satt på marken på busstationen i säkert tjugo minuter. Min puls slog lika fort som efter en halvtimme på gymmet. Jag frös trots att solen sken rakt på mig. Hans närvaro gör någonting med min kropp. Och med mig. Det är inte så att jag blir stum när jag ser honom, men delar av mig blir paralyserade. Ungefär samma känsla som när man står vid foten av Cheopspyramiden.
120518
Do you remember September?
2012-05-20 @ 14:35:02
Är du kär i honom fortfarande? frågade hon mig från soffan. Jag såg på henne en stund innan jag skakade på huvudet. Nej, jag är inte kär i honom. Efter en kort paus fortsatte jag. Jag är kär i idén om honom. Hon tittade på mig och förstod precis vad jag menade.
Oh Umeo, where do you have your Juliet?
2012-05-19 @ 20:54:58
Two things I just love
2012-05-16 @ 10:50:27
Strong enough
2012-05-15 @ 12:21:35
Idag fick jag vara ledig. Eller nej, jag fick inte, med tanke på hur mycket skit jag fick för det. Jag måste ta hand om mig själv i första hand och inte bry mig så mycket om vad andra tycker. De dåliga skuldkänslorna som skjuts med pilar mot mig lyckas jag parera. Jag tänker inte må dåligt över ett viktigt beslut angående min egen hälsa.
Oavsett är jag ledig idag och det känns underbart. Jag sitter framför datorn och skriver på bloggen. Jag klipper och klistrar bilder i InDesign. Framförallt lyssnar jag på Tomas Ledin - men inte på En Del Av Mitt Hjärta för det vore bara dumt - och sjunger med. Högt. Balkongen står på glänt men jag bryr mig inte om att oroa mig för huruvida mitt skrålande hörs ut.
Om sisådär en timme kommer mamma hit. Då ska vi gå på en långpromenad uppe i skogen med hundarna. Förhoppningsvis får jag några fler sommarfräknar som jag så hemskt mycket tycker om. Om någon månad har säkerligen min blonda slinga i luggen hittat tillbaka också. Jag tycker verkligen om mitt sommarjag - och det faktum att jag inte kan ändra på henne är ju bara suveränt!
På fredag var det tänkt att jag skulle överraska ett stycke Moa Björner med att dyka upp i hennes lägenhet i Umeå. Det gick sisådär med den saken. Hon vet allting och lika bra är väl det, så att hon kan guida mig i mitt packningsdilemma - jag avskyr att packa och hon är ljuset i min packningstunnel. Kanske lika bra att hugga tag i det direkt! Ju fortare jag börjar, desto fortare blir jag klar - precis som med hjärtesorg.
Sunday's
2012-05-15 @ 11:56:00
I söndags var jag alltså i Stockholm. Nästintill. Jag fikade i Solna och hälsade på min 93-åriga gammelfarmor i Bromma. En väldigt värdefull söndag som blev födelsedagen till många nya fotografier.
A star in my sky
2012-05-12 @ 21:10:30
Det känns som att jag har skrivit det tusen gånger förut. Om det stämmer blir det här nummer 1001.
Jag vill bara poängtera hur fantastisk min moster är. Den här bilden är tagen förra sommaren, på hennes bröllop - hon är den vackraste jag sett! Världens finaste bröllop för övrigt. När jag och min två år äldre bror var yngre var vi ofta hos min moster när hon bodde i Blackeberg. Vi åkte tunnelbana dit och hon kom och mötte oss vid stationen. Många gånger köpte vi massvis av godis och hyrde film i butiken två minuter från hennes lägenhet. När vi gick till Vällingby lekte vi lekar för att tiden skulle gå. Vi räknade bilmärken och taxibilar. Vi målade med vattenfärg på Melinas köksvägg. Vi stöpte ljus och färglade målarböcker. Melina höll sig alltid innanför konturerna.
Vi spelade Zelda och campade på Melinas vardagsrumsgolv - Melina hade förnuft nog att sova i sängen. Vi handlade på Stor&Liten. Vi gick till världens största lekborg som var det bästa någonsin för en sexåring. Vi spelade kort framåt småtimmarna och kissade nästan på oss av skratt. Vi ritade myror och krig. Vi åt frukostar på Melinas lilla och ack så blomstertäta balkong.
Jag älskar min moster. Hon är en av de största tryggheterna jag hade under min uppväxt. Nu bor hon nittio mil norrut så varje gång vi ses tas verkligen vara på. De betyder mycket. I höstas var jag i Umeå och hälsade på min bästa vän. Den sista dagen åt jag lunch med Melina som var på väg till minisemester i Örnsköldsvik. De timmarna var ovärderliga. När vi sagt hejdå och börjat gå åt varsitt håll vände vi oss om samtidigt och vinkade en sista gång. Då insåg jag hur mycket jag saknade henne.
I julas var hon här. Hon bodde delvis hos mig, delvis hos mamma. Jag minns inte hur många veckor hon stannade men varenda dag jag fick träffa henne var fantastisk. Vi spelade Buzz och jag introducerade henne till Guitar Hero. Min moster är verkligen den bästa jag kan tänka mig. Jag har så många underbara minnen, tillsammans med henne, som jag skulle vilja lägga i en träask och jämt ha med mig. Hon är helt enkelt fantastisk!
Jag vill bara poängtera hur fantastisk min moster är. Den här bilden är tagen förra sommaren, på hennes bröllop - hon är den vackraste jag sett! Världens finaste bröllop för övrigt. När jag och min två år äldre bror var yngre var vi ofta hos min moster när hon bodde i Blackeberg. Vi åkte tunnelbana dit och hon kom och mötte oss vid stationen. Många gånger köpte vi massvis av godis och hyrde film i butiken två minuter från hennes lägenhet. När vi gick till Vällingby lekte vi lekar för att tiden skulle gå. Vi räknade bilmärken och taxibilar. Vi målade med vattenfärg på Melinas köksvägg. Vi stöpte ljus och färglade målarböcker. Melina höll sig alltid innanför konturerna.
Vi spelade Zelda och campade på Melinas vardagsrumsgolv - Melina hade förnuft nog att sova i sängen. Vi handlade på Stor&Liten. Vi gick till världens största lekborg som var det bästa någonsin för en sexåring. Vi spelade kort framåt småtimmarna och kissade nästan på oss av skratt. Vi ritade myror och krig. Vi åt frukostar på Melinas lilla och ack så blomstertäta balkong.
Jag älskar min moster. Hon är en av de största tryggheterna jag hade under min uppväxt. Nu bor hon nittio mil norrut så varje gång vi ses tas verkligen vara på. De betyder mycket. I höstas var jag i Umeå och hälsade på min bästa vän. Den sista dagen åt jag lunch med Melina som var på väg till minisemester i Örnsköldsvik. De timmarna var ovärderliga. När vi sagt hejdå och börjat gå åt varsitt håll vände vi oss om samtidigt och vinkade en sista gång. Då insåg jag hur mycket jag saknade henne.
I julas var hon här. Hon bodde delvis hos mig, delvis hos mamma. Jag minns inte hur många veckor hon stannade men varenda dag jag fick träffa henne var fantastisk. Vi spelade Buzz och jag introducerade henne till Guitar Hero. Min moster är verkligen den bästa jag kan tänka mig. Jag har så många underbara minnen, tillsammans med henne, som jag skulle vilja lägga i en träask och jämt ha med mig. Hon är helt enkelt fantastisk!
Say 99, 99, cry 99
2012-05-12 @ 19:57:22
Putting myself to sleep. Scared of dreaming. Afraid of waking up with that twisted feeling of being in love. Fascinated by how a dream can affect your opinion about a person in particular. This dreamy image pops up during the day, reminding me not to let go of that twisted feeling. I'm starting to get mad about it. "It was just a dream!" My heart is pounding as I say it out loud. "Stop messing with my brain!" Tired of being affected by such bullshit. Time to get real.
Purple - just the way I am
2012-05-12 @ 19:43:56
Jag ser mig själv som lila. Den där djupa, krämiga nyansen av lila som fotografen till bilden har lyckats fånga. Mer än så kan jag inte förklara.
Something to say
2012-05-10 @ 12:08:32
Idag kommer jag att jobba på busstationen. Något som var flera månader sedan sist. Som om inte det vore guld nog, får jag dessutom äran att jobba med Linda. AWESOME! Längtar som katten. Börjar om en timme.
Idag är min nionde dag på jobbet så det blir skönt med lite "miljöombyte". Sedan har jag två dagar kvar. Rullar upp ärmarna och tar i. Ska. Fixa. 11. Dagar. I. Rad. Booyah!
På Medborgarskolan söker de danslärare till barn och ungdomar. Streetdance, balett, barndans och discomix. Funderar allvarligt på det. Inte för att jag har någonvidare fullpacka dansryggsäck men jag skulle säkert kunna fixa de två sistnämnda dansgenrerna. Å andra sidan är jag inte så överdrivet förtjust i barn. Funderar vidare.
Motha fuckah!
2012-05-09 @ 12:18:08
I don't give a f.
Fascination at a new level
2012-05-08 @ 21:28:35
Han är den mest mystiska person jag någonsin träffat. Vi har pratat i timmar men ändå vet jag inte mycket om honom. Han är en sådan som säger mycket utan att egentligen säga något alls. Han borde väl bli politiker, antar jag.
Häromkvällen beskrev jag honom med ett ord: perfekt. Idag beskriver jag honom med ett helt annat: mystisk.
Han fascinerar mig på ett sätt ingen annan har gjort förut. Bortsett från det faktum att min kropp glöder när han är nära, är jag ofta kolugn själv. Jag lutar mig över bänken eller sätter mig halvt på bordet och tittar på honom när han berättar något. Jag ler ofta mot honom. Som idag, när han betraktade mig när jag stod i kassan. I ögonvrån såg jag att han tittade på mina rörelser så jag vände mig om och log mot honom. Utan att se upp från mina händer log han tillbaka.
Det faktum att han är mystisk gör allting så onödigt komplicerat. Allting blir genast mer spännande och jag vill ha mer av honom. Jag vill springa runt hörnet och se vad jag kommer att mötas av där.
Jag vill ha det jag inte kan få. Kunde han inte ha tagit rollen som skitstövel, istället för att klampa in på mitt jobb och vara svärmorsdrömmig ända ut i hårtopparna?
A title with three letters of i
2012-05-04 @ 08:59:03
Vad mycket jag skriver här. Just nu har jag egentligen inte tid för jag måste gå till jobbet. Prick klockan nio. Igår köpte jag en spole till min skrivmaskin så nu kan jag äntligen börja använda den. Fantastiskt. Häromdagen hade jag kunnat skriva hur mycket som helst men jag hade varken bläck eller tid. Inspirationen kommer nog tillbaka. Förhoppningsvis rätt snart.
Blending in
2012-04-25 @ 22:38:54
Time is a train you can't stop
2012-04-22 @ 19:50:54
I en skogsdunge i staden där jag bor står ett träd. För länge sedan blev en av dess grenar avsågad. Den del av grenen som är kvar formar ett hjärta som har en bredd på säkert tjugo centimeter. Längst ner i hjärtats rot har två bokstäver blivit inristade med toppen av en lägenhetsnyckel.
Det hade varit sen höst när flickan hade stuckit ner handen i sin ficka och fiskat upp nyckelknippan. Löven låg blöta på marken och hon beundrade trädet framför sig. En gren hade blivit avsågad och den del av grenen som var kvar formade ett hjärta som hade en bredd på säkert tjugo centimeter. Det var svårt att få till de rundade kanterna på bokstäverna men hon gjorde så gott hon kunde. Hon visste att de två symbolerna så småningom inte skulle vara synliga för ögat längre men i sitt hjärta skulle hon veta att på det där trädet i en skogsdunge i staden där hon bor finns två bokstäver djupt inristade.
Årstiderna hade rusat förbi. Det hade hunnit vara vinter tre gånger när hon stod i en skogsdunge i staden där hon bor. Halva skogen hade skövlats ner. Kvistarna som låg utspridda över marken trampades ner i leran. Överallt stack små och stora stubbar upp. Hon vände sig om och såg att ett alldeles särskilt träd fortfarande stod upprätt. Hon skyndade sig dit. För länge sedan hade en gren blivit avsågad. Den del av grenen som var kvar formade ett hjärta som hade en bredd på säkert tjugo centimeter. Hon tog av sig vanten och lade sin hand över hjärtformationen. Hon lät vårsolen torka tårarna på hennes kinder.
Hon hade varit säker på att det alltid skulle finnas två bokstäver djupt inristade i ett träd i en skogsdunge i en stad där hon bott förut. Nu fick hon reda på att trädet skulle sågas ner. För där, i en skogsdunge i en stad där hon bor, skulle snart en asfalterad väg läggas.
Det hade varit sen höst när flickan hade stuckit ner handen i sin ficka och fiskat upp nyckelknippan. Löven låg blöta på marken och hon beundrade trädet framför sig. En gren hade blivit avsågad och den del av grenen som var kvar formade ett hjärta som hade en bredd på säkert tjugo centimeter. Det var svårt att få till de rundade kanterna på bokstäverna men hon gjorde så gott hon kunde. Hon visste att de två symbolerna så småningom inte skulle vara synliga för ögat längre men i sitt hjärta skulle hon veta att på det där trädet i en skogsdunge i staden där hon bor finns två bokstäver djupt inristade.
Årstiderna hade rusat förbi. Det hade hunnit vara vinter tre gånger när hon stod i en skogsdunge i staden där hon bor. Halva skogen hade skövlats ner. Kvistarna som låg utspridda över marken trampades ner i leran. Överallt stack små och stora stubbar upp. Hon vände sig om och såg att ett alldeles särskilt träd fortfarande stod upprätt. Hon skyndade sig dit. För länge sedan hade en gren blivit avsågad. Den del av grenen som var kvar formade ett hjärta som hade en bredd på säkert tjugo centimeter. Hon tog av sig vanten och lade sin hand över hjärtformationen. Hon lät vårsolen torka tårarna på hennes kinder.
Hon hade varit säker på att det alltid skulle finnas två bokstäver djupt inristade i ett träd i en skogsdunge i en stad där hon bott förut. Nu fick hon reda på att trädet skulle sågas ner. För där, i en skogsdunge i en stad där hon bor, skulle snart en asfalterad väg läggas.
Capital
2012-04-19 @ 11:25:28
Åker till Stockholm med mamma. Först ärenden. Sedan bokhandlar. Kärlek kärlek kärlek. Böcker böcker böcker! Förövrigt känner jag en tjej som börjar få lårmuskler.
I'm a rocket ship
2012-04-17 @ 19:03:15
tumblr
Don't stop me now, I'm having such a good time. Ger mig av snart. På långa äventyr i söder. Ätas choklad i Belgien, drickas rödvin på ett café mitt på ljusa dagen i Paris och tas förtjusande bilder av en brunett med en blond solfärgad slinga i håret framför Kölnerdomen ska ordnas. Ett paraply ska jag kanske ha med mig, för regniga dagar, eller kanske strunta i det och resonera att ingen har dött av lite vatten. Istället ta på mig den röda regnjackan och flipflopsen och promenera längs blöta gator i Amsterdam. Gå på massvis av fantastiska museum. Hyra cykel och åka kanalbåt. Fascineras av människor, byggnader och berg. Uppleva smaksensationer i Frankrike, kanske till och med i Italien om jag hinner dit. Med åtta kilo på ryggen löser sig resten.
This is not a drive by
2012-04-17 @ 13:45:19
Söndag: drygt två timmars streetdance (LOVE)
Måndag: 75 minuters gympapass med styrka på Friskis (AWESOME)
Tisdag: 30 minuters gym + en timmes Fuegodans (GOOD)
Onsdag: en timmes cirkelgym (GR8)
Sen tar jag träningsledigt fram till söndag då det är dags för dans igen. Nu vet ni vad som försigår.
Ettusenetthundranittionio
2012-04-15 @ 20:47:07
1199 stycken foton har jag framkallat och sorteringen kan börja! I de här nio plastförpackningarna från Photobox finns bilder från 2005. Massvis av minnen från resor, skärgården och äventyr.
Letting you in on a secret
2012-04-14 @ 10:00:00
